Hon är speciallärare i särskolan på Påarps skola

Susanne Svensson har alltid brunnit för den tidiga läs- och skrivundervisning och för att nå ut till de barn som behöver det lite extra. I sitt nya uppdrag som speciallärare i särskolan har hon stor användning av alla sina erfarenheter, både från olika uppdrag och arbetsplatser.

Susanne arbetade tidigare som klasslärare på Maria Parkskolan och började efter sommaren att arbeta som speciallärare i särskolan på Påarps skola.

Hur upplever du ditt nya uppdrag så här långt?

Mitt nya uppdrag är alldeles färskt och, för mig, en helt annan typ av uppdrag. Det ska bli spännande att få ta del av grundsärskolans läroplan och de kunskapskrav den har utformat. Uppdraget är brett och kommer ge mig mycket kött på benen i den utbildning till speciallärare jag påbörjade för ett år sedan.

Mitt nya uppdrag kommer också ge mig en del av den erfarenhet jag behöver som behörig speciallärare. Att få jobba med pedagogiska utredningar, delta i elevhälsoteamet och med arbetet i stort kring elever med särskilda behov. Jag möter barn med autism och funktionsnedsättningar av olika slag i en annan utsträckning än jag gjorde i grundskolan.

Vad fick dig att byta väg, från lärare till att utbilda dig till speciallärare?

Under alla år som klasslärare på lågstadiet har mitt hjärta slagit extra hårt för den tidiga läs- och skrivundervisningen, framförallt grunderna i årskurs 1. Jag undervisar gärna och mycket kring den tidiga läsningen på individnivå där man lägger ett gediget arbete redan i årskurs 1 för att barnen ska bli starka läsare.

I större barngrupper märks det extra tydligt när en eller flera elever tycker att läs- och skrivträningen är extra svår. Som klasslärare kan man ibland uppleva det svårt att nå ut till de barn som behöver extra stöd i just detta och som behöver mer utav dig som person men också mer kompetens. Det var där tanken växte fram att vidareutbilda mig inom det som jag tycker är mest intressant, läsning och skrivning på lågstadiet, och kunna stötta upp och intensivträna med de barnen som behöver det mest. Att träffa få elever, ibland en till en-undervisning, ibland i grupp om några fler ser jag mycket fram emot. I skolan möter vi ofta en målgrupp elever med annat modersmål än svenska och där betyder denna intensivträning oerhört mycket för deras fortsatta kunskapsutveckling i skolan.

Viss handledning av personal kommer också att ingå i mitt blivande uppdrag och det ser jag fram emot. Jag har mött flertalet nyutexaminerade lärare de senaste åren och sett deras behov av att prata och styra upp sitt arbete. Särskilt klasslärarna möter ju en stor grupp där behoven kan spreta mycket och då finns ju bland annat vi till hands för dem.

Vad tar du främst med dig från dina tidigare roller in i ditt nya uppdrag som speciallärare?

Jag tar med mig en stor ryggsäck med erfarenhet. Jag började min lärarbana med ett arbete i introduktionsklass på tidigare Magnus Stenbocksskolan där jag till stor del fick arbeta med svenska som andraspråksundervisning. I denna undervisning kommer alfabetet och bokstäverna snabbt in i det grundläggande arbetet. Den undervisningserfarenheten kunde jag snabbt ta med mig till Västra Ramlösa skola där jag arbetade som klasslärare i en etta.

Därifrån sökte jag mig till Maria Parkskolan där jag under alla år jobbat med läs- och skrivarbetet på lågstadiet. Jag har fått tillfälle att arbeta med läslyftet och vidareutbilda mig inom Maria Parkskolans specifika lågstadiesatsning i läs- och skrivundervisning tillsammans med våra före detta förstelärare som ledde mig och mina kollegor i detta.

Jag fick chansen att gå processledarutbildningen i Helsingborgs stad där jag fick tips och handledning hur man kommer vidare i sitt eget arbetslag när det gäller samtalsstrukturer och olika sätt att prioritera och behandla frågor som rör laget. Jag tar med mig framförallt min relativt mångåriga erfarenhet som lågstadielärare och kunskaperna som rör läs- och skrivarbetet, från att prata bokstäver och dess ljud och form till att gå vidare på djupet med textbearbetning med små barn.

Slutligen, vilken är den mest spännande utmaningen i ditt yrkesliv just nu och hur vet du att du lyckats nå målet med utmaningen?

Varje år på våren har man en pedagogisk årsuppföljning av den individuella eleven där man gör en bedömning utifrån förväntade kunskaper. Där tittar man över målen och ser hur eleven uppnått dessa mål och om det finns förutsättningar för eleven att nå målen innan läsåret är slut. Det finns ju precis som i grundskolans läroplan även en läroplan för grundsärskolan där man arbetar på samma sätt, om än med lite ringa omfattning i skolans alla ämnen. Den mest spännande utmaningen blir att sätta sig in i varje elevs behov, stötta upp både socialt och kunskapsmässigt i den utsträckning som är möjlig. Här gäller det också att ha tålamod och vänta in eleverna, inte ha för bråttom och låta det få ta tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *